Bakis? Man brukar ju bli det om man festat lite för mycket. Drinkar och tilltugg, i bildlig mening, bestod av rekordräknande och succérubriker, "bästa öppningen på tolv år" och artiklar som andades "Martin Mutumbas revansch". Efter två gånger 1-0. Med 28 etapper kvar. Och när AIK-kollektivet triggar upp detta till vanliga oproportionerliga mått, finns det nått sunt i att smällen kommer tidigt och känns som något man kan resa sig ifrån.

En förenklad sammanfattning av matchen mot Malmö är väl att dessa förtjänade att vinna med 0-0! De var det bättre laget med en metod som liknade hur AIK själva stod upp mot regerande mästarna - man sprang ner mittfältet. Kungarna fanns i defensiven på bägge sidor Råsundas torvmosse. Egentligen uppstod inte en rejäl chans på hela matchen - MFF gjorde sitt mål på en av två-tre halvchanser...av en typ som Gnaget förvisso hade betydligt fler av. Tröst i bedrövelsen, ljuspunkt att hålla fast vid, eller enbart bortförklaring...välj själva!

Vill man ha något mer att skylla på, så är det ju klart att ha laddat med Örgryte hemma ger mer reservkraft än att kriga mot svenska mästarna borta - när bara tre dagar finns däremellan. "Ack, du min moder". Fast så där kan man ju inte hålla på. Det är som att i dagen-eftertankens spykranka blekhet skylla på otur över att man fick i sig de där tre sista groggarna efter vickningen...

Men naturligtvis kunde slumpen ha valt en annorlunda väg. Daniel Örlunds utmärkta reflex var värd ett bättre öde, och kunde ha studsat ut i en annan vinkel. Iván Obolos skarvning hade med en tå till på bollen kanske rullat stolpe in. Liksom motsvarande moment i Kalmar kunde ha gett helt spegelvänt resultat, och förhandstipsen om hemmasegrar orsakat blygsammare utdelning på Oddset, än nu två bortasegrar gjorde.

Det är som sagt en lång resa med många anhalter, och när man får en missräkning som denna gäller det att se trender mer än nulägen. Obolo var ytterst mänsklig, rent av medioker, och vi väntar på argentinarens normala form. Den kommer. När Gabriel Özkan startar så gör han mål. När Kenny Pavey är i slag, har vi en helt annan fart på högerkanten. Dessa konkurrerar ironiskt nog ofta om samma position - nu har de åter tillfälligt hamnat i kassavalvet. (I skrivande stund läser jag om "Gabbes" kontraktsförlängning - oerhört glädjande!!)

Och Mikael Stahre måste också få växa i kostymen, och pröva sina vingar i olika sorters flygning och flykt, för större situationer i framtiden. Detta var inte bara den förlorade oskuldens första förlust  - vid 0-1 hamnade AIK i underläge för första gången sedan (nåja) Hedenhös. Jag kan inte dra mig till minnes att detta skett ens under någon av träningsmatcherna i vinter, möjligen med något enstaka undantag.

Lite extra att upprymmas av: jag och Broder M konstaterade att vi fick bästa pausunderhållningen på bra länge. Då syftar jag ändå inte på presentationen av finalklara innebandykillar, vilka naturligtvis också är mer än värda sitt rampljus, utan på att sången från Norra vägrade tystna i aprilkylan. Detta medan spelarna taggade om i omklädningsrummet!

Så sug ut dropparna av det som ändå var positivt - låt själens behov av förlorade salter, mineraler och vätskebalans se att det finns ett gediget grundspel, som väntar på sin spetskompetens. Ta en Treo, en rejäl skvätt (Svart!) kaffe, och ett stop härligt (Gul!) apelsinjuice!

Glöm din tagg i hjärtat, och glöm ditt kneg min vän. För snart så är det Grimsta - då försöker vi igen! En ny sejour av hybris randas.

Före det: stort Lycka Till i finalen, ni innebandyns  hjältar!

Text: Stefan Livstedt