1:a. Serieledning. Fyra segrar på fem matcher. Det hade kunnat se betydligt mycket värre ut för AIK just nu. Att alla fyra segrarna är uddamålssegrar är även intressant. Det är på ett sätt ett styrkebesked och på ett sätt en aning irriterande och jobbigt. Vi har definitivt haft chanserna att finputsa siffrorna något, speciellt i dagens match. 

Om vi blickar tillbaka lite till de fem omgångarna som har spelats:

Matchen mot Halmstad såg riktigt stark ut för att vara en premiärmatch, och vinsten borta mot Kalmar var även den en kollektivt bra insats. Efter dessa två segrar har det dock sett något annorlunda ut. I förlustmatchen mot Malmö fick vi se ett blekt AIK som skapade få målchanser och i "derby"-matchen mot BP så var det med en stor portion tur vi lämnade "Sahara" med tre poäng.

Idag var det återigen lite sådär, inte exemplariskt, inte speciellt snyggt och lite turligt (hur kunde Obolos skott bli mål?). Men, vi tar tre poäng. Oerhört starkt!

Det känns som att Stahres ledarstil med yviga gester och ett frenetiskt gapande har skapat en oslagbar lagsammanhållning och ett riktigt starkt kollektiv. Och det är så man skapar ett vinnande lag. Spetsa sedan det laget vi har just nu med Kevin Walker, Kenny Pavey, Gabriel Özkan och Miran Burgic så känns det enormt spännande. Man märker i dessa dagar vilken bred trupp vi besitter.

Den nämnda lagsammanhållningen och glädjen märkte vi tydligt efter segern mot Kalmar och efter 3-2-målet mot BP. Det man minns mest är Jos Hooivelds hoppande framför klacken och den högen av AIK-spelare som bildades framför ståplats efter Jagnes mål. De flesta AIK:are får nog rysningar när man ser sådant, så är det för mig i alla fall. Grymt skönt att se!

Om vi ser till individuella spelarprestationer så har flera spelare gjort bra ifrån sig. Martin Kayongo-Mutumba har egentligen stått för starka insatser i alla matcher genom att han har varit kreativ ifrån sin kant. Han var utan tvekan en av de bättre spelarna i dagens match. Jos Hooiveld har även han imponerat. Det har varit väldigt lätträknade misstag från holländaren såhär i inledningen, sen att tekniken inte alltid är magisk det är bara mänskligt som mittback.

Det största upprycket står Jorge Ortiz för. I ärlighetens namn så var Ortiz rätt usel förra året, men i år blir han nog en av AIK:s viktigaste spelare. Jorge har anammat den allsvenska spelstilen, slipat på noggrannheten i passningsspelet och är betydligt kyligare i uppspelssituationerna. Han går att jämföras med Dulee + mer defensivt arbete.  Det går inte heller att klaga på att Obolo har stänkt dit tre mål på fem matcher. Även roligt att se Walids insats idag. Den killen kommer bli riktigt bra om han bara får lite mer speltid. I allt detta hyllande är det enkelt att glömma bort Daniel Örlund, som har varit riktigt bra såhär långt. Ibland är han instabil med fötterna, men som en helhet så känner jag mig trygg med örat i målet. Vi får hoppas att det fortsätter så!

Nu är det dags att njuta av att AIK leder serien. Var ett tag sedan, 2006 om jag minns rätt. Inte helt fel att antagonisterna ligger och harvar i de nedre regionerna med fyra inskrapade poäng heller. Som sagt. Det hade kunnat se betydligt mycket värre ut.

Tack och lov är jag gnagare.