Då var det dags. Kriget ska starta. Tyvärr måste någon/några lämna kriget efter ett antal omgångar i strid. Det kommer inte att vara vi.

Känslorna inför en allsvenskpremiär är olika för olika individer. För mig så är det då man börjar bli bedömd. I Sverige så får man extra länge på att förbereda sig och det är viktigt att man verkligen får ut allt som man nu har förberett. Jag tror att vi har förberett oss bra, men det visar sig först imorgon (onsdag 1/4) och de närmaste omgångarna om vi gjort det så bra som vi vill.

Att spela ett derby i en allsvenskpremiär är fantastiskt. Att få starta med en match som inte bara gäller för poängen utan även om att få visa vilka som är bäst i stan. Jag vet att vi har övertaget. Vi spelade 2-2 mot Hammarby nu på försäsongen men det vi presterade i andra halvlek är utom räckhåll för Hammarby. Jag vet verkligen att vi är bättre och nu är det dags att visa.

Det är viktigt att poängtera att det på onsdag som vi ska visa det.

Gårdagen gick åt att få förklara för spelarna att det var måndag. Vad jag menar med det var att spelarna nästan var i kropp & själ redan på kanalplan för att spela match. Det gäller att veta när man ska vara där och när man ska vara där. Det är en skillnad. Man vill att spelarna ska ge 110 % även fast det är måndag. Man måste styra känslorna så pass bra att man vet när man behöver ta fram det där lilla extra som finns när det är match. Pulshanteringen måste vara på topp för att prestera maximalt och göra resultat.

Läget i laget är vad vi hade hoppats av dem som är friska. Det saknas endast en spelare och det är fortfarande Laura Kalmari som efter sitt nyckelbensbrott blir borta 4-5 veckor till. Annars så är det ganska skönt att få visa för dem som läser det här att vi är intakta och förbannat förberedda för att komma till söder för slaget vid Kanalplan och tre poäng i årets första tävlingsmatch.
 

Patric Jildefalk
Chefstränare AIK Damfotboll