Patric Jildefalk summerar..

 

Tjena

 

En kort summering av det som har varit:

 

AIK-Tyresö 2-0 (2-0)

1-0         Louise Fors

2-0         Emelie Karlsson-Wedin

 

Danmarks IF-AIK 1-2 (1-1)

1-0   

1-1         Louise Fors

1-2         Louise Fors

 

AIK-Linköping 2-1 (0-0)

1-0         Louise Fors

1-1

2-1     Annica Sjölund

 

  

Tre matcher, tre vinster och tre punkter i anfallsspelet. Man kan blicka tillbaka till dagarna innan vi skulle spela första matchen mot Tyresö. Många säger alltid att resultatet och prestationen i årets första match inte spelar så stor roll. Det är skönt att få komma igång. Det är första gången dem spelar ihop etc.

 

”Jag hatar när människor säger så.”

 

Prestationen behöver inte alltid styra resultatet. Det kan jag köpa. Men har man gjort en massa träningar och förberedelser innan man ska kliva ut för att spela första matchen då ska det inte vara bara för att. Utan det ska göras så som vi kommer överens om. I min värld är det alltid att vinna. Ett men måste alltid få komma till. Mitt men är ”hur” vi vann och framför allt ”varför” vann vi. Det är lätt att bli överanalytisk och det är därför vi just de här tre matcherna så har vi hållit oss till tre punkter, framför allt inriktningen i anfallsspelet. Anfallsspel är det vi har tränat mest under januari och februari så det kändes mest logiskt att trycka på ledstjärnor i anfallsspelet till dessa tre matcher.

 

Tillbaka till matcherna.

 

Tyresö läste ni lite kort om senast jag skrev. Det var dagen innan vi skulle möta Danmarks IF. Det här är två lag som spelar i division 1 norra och är två lag som vi bör slå tio gånger utav tio. I min värld.

Nu vann vi båda matcherna men prestationen styrde inte resultatet i den utsträckning som vi hade velat. Den styrde till det att det räckte att vinna matcherna. Men det borde ha resulterat i mera. Vad jag menar med det så är det mål, chanserna fanns. Vi bestämde oss ganska tidigt i dessa två matcher att vi skulle ”Acceptera besluten och leva i nuet”. Det gjorde vi bra.

 

Den tredje matchen, Linköping.

Tidigare kanske det skulle ha resulterat i mera men innan den tredje matchen så visste vi att vi inte skulle få lika mycket som vi ville då Linköping betraktas som nummer två i landet. Men att ha den inställningen så blir det knappast bättre. Efter en träningsvecka med inriktning på anfallsfas och avslutsfas, sista 1/3-delen så låg match genomgången i det stora hela egentligen bara på att vi i försvarsspelet skulle vinna tillbaka bollen så tidigt som möjligt. Allt för att vi skulle få bestämma rytm och tempo i en match mot Sveriges näst bästa lag (från ifjol). Allt för att vi skulle få spela anfallsspel så mycket som möjligt hela matchen igenom. Vi skulle spela anfallsspel över hela planen.

 

”Vi ska anfalla på mycket men inte på allt.”

 

Om jag går tillbaks som jag började så var det tre matcher och tre vinster. Jag tog upp om att jag anser att det är viktigt att få spelarna att få se och reflektera om hur vi vann och varför vi vann matcherna. Nu har vi lämnat de matcher vi har spelat och blickar framåt. Vi packade ner det viktigaste och är redo att stoppa ner ännu mera i ryggsäckarna för att hela tiden sträva efter framgång i vår verksamhet. Prestationen styr inte alltid resultatet men när det till slut gör det så kommer vi även att vara där. Ingen ska få säga att första april på Kanalplan mot Hammarby i årets första allsvenska match så är det på riktigt. För mig och för oss så är var det på riktigt redan den åttonde februari mot Tyresö. Det kommer att vara på riktigt nu på söndag den tjugoandra februari mot Sunnanå på Skytteholm. Kom ihåg det.

 

 

 

Nu hoppas jag på en fin lördag för ett förberedande matchpass samt att få se herrarna ta sig an Örebro. Annars så hoppas jag att vi ses på söndag 11.00 på Skytteholms C-plan då vi möter Sunnanå. Välkomna.

 

 

 

 

PJ

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0